Slipstreaming, motorras och fredagen den 13:e.

Puh, vilken dag! Vill börja med att be alla er läsare om ursäkt för
den dåliga uppdateringen från mig och Richard. Polen och min iPhone är
inte alls kompisar. Förhoppningsvis blir det lite rappare rapportering
imorgon.

De 38 fullgasmilen mellan Poznan och Wittstock nordväst om Berlin var
ingen vanlig dag på jobbet. Om det nu finns några sådana på ams. När
startskottet gick glappade tändningen i Nr. 10. Följaktligen var vår
bil sist iväg! Sedan började en lång och mödosam uppkörning.
Vår Fiat 126p är ett ras. Styrningen glappar snuskigt mycket,
bromsarna erbjuder obefintlig bromsverkan och värdelös känsla.
Väggreppet är uselt trots att däcken är nya och växellådan är ett
riktigt såll. Men motorn som ska vara bilens riktigt svaga punkt med
sina 23 hästkrafter och 0-100-acc på 55 sekunder är skottsäker i vår
bil. Den har snurrat på toppvarv hela dagen (6 timmar) utan att
protestera det minsta. Särskilt när ljuddämparen lossnade under
eftermiddagen fick den ett nytt liv. Toppfarten på slätan ligger runt
110 blås. Men vid aggressiv slipstreaming (det blir en hel del av den
varan) bakom långtradare samt en och annan sportig SUV visar den att
den är kapabel till riktigt höga farter. Dagens toppnotering var 128
blås. Och innan du fnyser åt det vill jag bara meddela att 128 km/h i
en 126 förmodligen är det läskigaste och farligaste jag gjort i en
bil. No bullshit.

Med det sagt är jag väldigt glad att ha förra veckans snålrejs Sthlm-
Nordkap i ryggen. Det här rejset kräver samma stenhårda fokus på
navigering och körning. Dessutom är dagsetapperna på GT Classico bara
en bråkdel så långa. 38 mil idag blir ca 50 mil i morgon och till slut
60 mil sista biten mot Stockholm på söndag. Sträckkörningen hem från
Nordkap i torsdags gav 180 mil på trippen!

Vi fick en betydligt snällare resa än Alrik Söderlind och hans co-
driver Patrik Mellin som inte verkar har samma mjuka handlag med
materialet som jag … Hehe. Han skrotade TRE STYCKEN 126:or under dagen
och står nu med rejält lång näsa vid vägkanten strax efter Berlin med
ytterligare en rasad maskin. ;-) Vi sparade vår snurra under den
stenhårda etappen genom att rigga motorluckan i supersportmode. Alltså
kvartsöppen, som de gamla underbara Abarth-rejsvagnarna. En manöver
som gav tillräckligt med ljuv kylluft för att tvåcylindern skulle må
gott även under hård press.

Ok, nu är det dags för ett par sköna kalla Bitburger Pils innan sängen
och lite välförtjänt shut-eye. Trots alla vedermödor med rutten
navigering (valde fel väg runt Berlin vilket sägs ge fyra mil extra)
och en extra tankning blev det en 13 plats idag (av 28), fredagen den
13:e. En helt ok insats.

/Fredde H och Richard S i #10 signing off. Zzz …

PS. Otroligt många underbara dårar här. Gött. En hund leder rejset …