Det var en tung dag på dom polska vägarna under Etapp 1 och jag förväntade mig att dag två skulle bli ännu värre. Bilens skador var inte omfattande jämfört med många andra. Men vi blev ändå försenade över en timme till starten medan svetslopporna dansade hambo över min och Richards lilla 126:a.
Jag bönade, bad och lockade meckarna med Vodka för att dom skulle göra ett snabbt och framförallt högkvalitativt jobb med att laga vår bil. Att undvika ett stopp i regnet längs Autobahn kändes oerhört viktigt. Vi hade nämligen ingen plan för detta obehagliga scenario.
Det skulle visa sig att min oro var obefogad. Bilen gick som på räls. Den var tyst som en viskning (jämfört med timmarna med trasigt grenrör dag 1) och motorn snurrade på tryggt där bak utan att protestera det minsta ens när gynnsam slipstreaming bakom tyska lyxbilar pressade farterna till svindlande 130 km/h.
En liten kris hade vi trots allt när soppan sinade i Danmark. I mörkret, regnet och kylan fick vi kasta oss ut i vägrenen och tömma innehållet i våra reservdunkar för att inte bli stående längs motorvägen. En extra krydda är såklart att tanklocket på Fiat 126p sitter på förarsidan. Man tvingas alltså stå och fylla på sås mitt i långtradarfilen.
Nu har vi äntligen landat på Scandic i Malmö och det ska bli jävligt gott med en iskall Heineken, lite käk och ett par timmars sömn innan cirkusen drar igång igen. Puh.
Over and out från din egen 126p-besättning.
Fredrik "Fiat" Huldt & Richard "Polski" Sjösten
Inlägg
